Ambassadör Staffan Herrströms avskedsbrev

Photo: Korawut Neeparn

Det återstår nu bara två veckor tills min fru Karin och jag sätter oss på flyget från Bangkok för sommarsemester i Sverige.  

Det blir sista gången för oss. Mina fem år som ambassadör är på väg att ta slut. Den 1 september kommer Jon Åström Gröndahl att finnas på plats som ny myndighetschef här i Bangkok.  

Jag har redan gratulerat Jon många gånger och gör det gärna igen. Att vara ambassadör i Thailand är ett av de bästa uppdrag man kan föreställa sig. Alltid spännande, ofta utmanande, mestadels enormt stimulerande och roligt. 

Jag har verkligen trivts – varje dag i fem års tid.  

Och jag har ett bra tag nu känt vemodet komma krypande, det där som är en ofrånkomlig följd av alla avsked, av allt man gör för sista gången, av vetskapen om att någonting viktigt och värdefullt är på väg att ändra sig och aldrig blir som det har varit.  

Det är förstås väldigt mycket jag kommer att sakna – men allra mest alla fantastiska människor jag har lärt känna. Som jag har vant mig vid att kunna träffa, lyssna på, småprata med, lära av. Alla vänner. Här i Thailand, i Myanmar och i Laos.  

Pandemin har naturligtvis vänt upp och ner på många av avskeden. Vi har inte kunnat åka till Myanmar och Laos på länge, inte heller nu. Men en del virtuella avskedsmöten har det ändå blivit. Jag har fullt sjå med att lära mig alla dessa nya kommunikationskanaler. Det kräver lite övning och stöd från kolleger, men det fungerar och har underlättat mycket under hela corona-krisen.  

Här i Thailand har det ändå börjat bli möjligt att mötas i lite mera normala former. Jag hade tillfälle att träffa Premiärminister Prayut Chan-o-cha för någon vecka sen. Och den 6 juli ska min fru Karin och jag få audiens hos Kung Maha Vajiralongkorn och Drottning Suthida. Däremellan kommer vi också att tas emot av Prinsessan Sirindhorn. Det känns förstås viktigt att kunna avsluta på det sättet, inte minst mot bakgrund av de nära relationer som våra kungafamiljer länge har haft. 

Det har varit fem omvälvande år vi har fått uppleva här i Thailand, och det är omöjligt att summera dem i ett avskedsbrev av det här slaget. Men det är ingen överdrift att säga att det har skrivits historia. Kung Bhumibol satt på tronen i 70 år. Att hans bortgång representerade slutet på en era är alldeles uppenbart. Det har varit – och är – en fascinerande uppgift att leva i, följa och arbeta med Thailands utveckling i denna brytningstid.  

Det är ett Thailand som står många svenskar oerhört nära, också mig.  

Det finns mycket som knyter samman våra länder, förvånansvärt mycket med tanke på det geografiska avståndet. Men ingenting betyder så mycket som de personliga, mänskliga relationerna mellan thailändare och svenskar. Vi samarbetar om miljöfrågor, innovation, högre utbildning, mänskliga rättigheter, trafiksäkerhet, jämställdhet mellan kvinnor och män – listan kan göras lång. Men det allra viktigaste är banden mellan oss på det rent mänskliga planet.  

Vi firade 150 år av relationer mellan våra länder bl.a. med att lyfta fram just detta. En fotoutställning med 15 personer som var och en utifrån sina unika erfarenheter fick symbolisera de här banden. Vi kallade den ”Neighbors from afar” – för vi är lite grand som grannar trots att vi måste resa långt för att komma till varandra.  

Ett stort tack till alla er som har läst mina månadsbrev de här fem åren. Ett stort tack till alla svenska vänner här i Thailand som jag har haft förmånen att lära känna och ofta samarbeta med i stort och smått.  

Och framför allt – ett stort och varmt tack till kollegerna på ambassaden som gör ett så enastående jobb varje dag för Sverige och för oss alla. 

Bangkok har varit hemma för mig i fem år, ett andra hem vid sidan av Stockholm. Nu kommer Ankara i Turkiet att överta den rollen. 

Men lite hemma kommer Thailand ändå alltid fortsätta vara för mig. Och lite hemlängtan kan jag redan känna, paradoxalt nog innan jag ens har avslutat de sista mötena, stängt datorn och packat väskorna.  

Tack för allt jag har fått med mig från fem fantastiska år.  

Bästa hälsningar
 

Staffan Herrström
Ambassadör