Diplomaten och fredsmäklaren Birgitta Holst Alani besökte Paris den 6 mars 2018 för att medverka i ett jämställdhetsseminarium vid Kanadas ambassad tillsammans med ambassadör Veronika Wand-Danielsson och en rad kvinnoorganisationer. Hon besökte även svenska ambassaden för att möta personalen, och vi fick tillfälle att ha en pratstund med henne om kvinnor i fredsprocesser.
Varför är det viktigt att involvera kvinnor i fredsprocesser? Hur påverkas fredsbyggande av kvinnors deltagande?
-Det är viktigt att få in kvinnor i fredsprocesser eftersom kvinnorna berörs av det arbetet. Kvinnor ska kunna vara med och säga sitt om sitt framtida liv i det land där de kommer att leva. Det är också en demokratifråga; halva folket är ju inte representerat om inte kvinnorna är med.
Du pratade tidigare idag under mötet med personalen om att männen kanske ser det som att de skonar kvinnorna från ”den smutsiga politiken”.
-Det är ofta så det låter.
Hur går arbetet inom det kvinnliga medlingsnätverket till?
-Folke Bernadotte-Akademin har det operativa ansvaret för det kvinnliga medlingsnätverket. Utrikesministern utser medlemmarna, och det svenska nätverket är en del av det nordiska kvinnliga nätverket. Vi har möten en gång om året med de andra nordiska nätverken. Meningen med det här medlingsnätverket är inte i första hand att vi ska medla; om jag till exempel ombeds att åka någonstans är det inte fråga om medling, utan om utbildning eller att hålla ett anförande. Eftersom nätverket bara är ett par år gammalt har det hittills hållits många anföranden om vad nätverket är för någonting. Det är spännande för människor att höra om närverket eftersom det är en del av den feministiska utrikespolitiken. Det handlar också om att utbilda andra länder; jag har till exempel en kollega som arbetar mycket i Afghanistan, och som där har utbildat ett stort antal kvinnor i att bli bra på medling. Förhoppningsvis kan de i sin tur utbilda andra kvinnor, och på det viset blir det en ”training of trainers”, och sprids den vägen.
Vilken är din viktigaste erfarenhet som medlare av hur man kan bygga hållbar fred?
-När man säger ”medlare” så är det ju inte en person som medlar, utan det är ett helt team som medlaren har bakom sig. Det kan vara experter, jurister, statsvetare, språkvetare eller människor med erfarenhet från den region det berör. Men det är såklart viktigt hur chefsförhandlaren tacklar sin uppgift. Det finns olika teorier om vilken metod som är bäst, man kan gå fort eller långsamt fram. Själva samtalsrundorna är bara toppen av isberget. Mellan samtalsrundorna kan det gå månader, och då ägnar sig chefsförhandlaren åt att åka runt och träffa företrädare för olika länder på hög nivå. Det gör att det är viktigt att underarbetet sköts på rätt sätt så att man inte upplever från delegationernas sida att man har åsidosatt någon. I en sådan konflikt som den syriska är det mycket känslor inblandade. Om den ena sidan känner att den andra har fått mer uppmärksamhet eller stöd än den egna kan det gå väldigt snett. Så för FN, som ju ska vara mellan de båda sidorna, är det viktigt att inte verka partisk. Det är även svårt om man har en delegation som egentligen inte alls vill förhandla, utan snarare förhala processen. Men även om man inte kan tillfredsställa båda sidor kan man kanske göra en del för båda.
Vad gäller kvinnorna och kvinnornas roll i fredsprocesser är utvecklingen väldigt intressant att följa. Man ser hur de har gått från att vara osäkra på varandra inom kvinnogruppen, eftersom de inte känner varandra, från början till att man nu litar på varandra. Man kommunicerar med varandra även mellan samtalsrundorna, och man kan trots allt komma till skott och skriva gemensamma papper i svåra frågor där man egentligen kanske har väldigt olika ståndpunkter gällande sakfrågorna.
Du nämnde tidigare att det är en fördel att vara kvinna i medlingsprocessen eftersom du på det viset kan ”komma åt” både kvinnor och män när du arbetar i Mellanöstern. Upplever du att det finns ett extra motstånd i samtal med männen inför det du försöker göra?
Jag har lärt mig att man helst inte ska tala om kvinnors frigörelse eller ”empowerment”, eftersom männen då genast tänker att det är fråga om att deras döttrar springer ute på nätterna och frigör sig från sina föräldrar, att kvinnorna ska ut och arbeta, att männen inte kommer att ha någonting att säga till om. Att det helt enkelt blir en maktförskjutning till deras nackdel. Därför tycker jag att man får tala i andra termer. Man kan tala i ekonomiska termer utan att tala om kvinnor, man kan tala om barnomsorg, även om alla förstår vad det gäller. Man får ta det försiktigt.
Skulle du säga att det är det svåraste arbetet, att hålla den balansen?
Ja, det kan man nog säga. Jag vet inte om det spelar någon större roll var man befinner sig. Vi talar ofta om att det är enklare att samtala i mer liberala sammanhang, men det finns samtidigt muslimska kvinnor som är feminister. Det är så intressant att höra hur de anser att de får större stöd för sin kamp i Korantexten än i tolkningen av texten som gjordes för 1400 år sedan, givetvis av män. Kvinnorna hittar nu i stället stycken i Koranen som de tolkar på ett annat sätt som hjälper deras feminism. Det finns företeelser och begrepp i den heliga texten som till exempel förmyndarskap eller liknande, men det där är ju något som man måste ersätta med 2018 års tänkande; man kan inte vara kvar på 600-talet år 2018.
Med att bokstavstolka?
Nej. För det gjorde man ju då naturligtvis. Det gjorde man med Bibeln också, man tolkade utefter den kontexten i den tiden. Men nu har vi en annan kontext så därför måste vi reformera och modernisera. Tolkningarna måste följa med i utvecklingen.
Anahita Nicoobayan Shiri
Fakta om Birgitta Holst Alani
Född: 3 augusti 1947
Birgitta är diplomat och har tidigare bland annat arbetat på Utrikesdepartementet med nedrustnings- och ickespridningsfrågor (1993-1998) och som rådgivare för FN:s stödadministration i Irak och som direktör för Svenska institutet i Alexandria (2010-2014). Hon har även arbetat som rådgivare på uppdrag av FN:s särskilda sändebud till Syrien och arbetade där särskilt för att inkludera kvinnor i fredsprocesser (2015-2016). Idag är hon medlem i Folke Bernadotteakademins medlingsnätverk.
