Välkommen till den svenska ambassaden i Tallinn, Estland!
Det uppfördes förhållandevis få hus i Tallinn under den svenska tiden. Förklaringen är enkel, staden var färdigbyggd när svenskarna kom år 1561. Ett av stadens ståtligaste adelspalats – familjen von Rosens hus på Pikk 28 – uppfördes dock under den tid då Tallinn lydde under Sverige. Palatset som byggdes på 1670-talet är till sitt yttre den finaste företrädaren för den klassiska barocken i Estland. Med sin rusticerade bottenvåning, sin harmoniskt komponerade fasad, rytmiskt uppdelad av kolossalpilastrar, samt med det höga valmade taket, utgör palatset en alldeles unik byggnad i Tallinn.
Byggherren Axel von Rosen var född i Ingermanland 1624. Han var son till guvernören över Ingermanland, Bogislaus von Rosen som var mycket förmögen och som generöst lånade ut stora summor pengar till Kronan då Gustav II Adolf rustade sin armé inför 30-åriga kriget. Efter studier i Uppsala for han ut i Europa för att fullborda sin utbildning. Efter studieresorna i Europa kallades Axel hem till Estland av sin far där han med tiden blev vicepresident vid hovrätten i Tartu, för att några år senare utses till ståthållare över Estland.
Tomten på Pikk 28 fick Axel i arv efter sin far. Där låg några förfallna hus som revs då stadens råd ansåg att de missprydde den annars så eleganta gatan. Knappt var husen undanröjda förrän nya klagomål kom över att tomten stod obebyggd. Mot slutet av 1660-talet presenterades ritningar till ett nytt hus. Men inte heller nu var man nöjd, och man klagade över att von Rosen inte följde den gängse byggstilen i staden att vända husets gavel mot gatan. När så bygget äntligen kom igång klagade grannarna, Svarthuvudenas brödrasällskap, över att von Rosens nya hus skulle skymma fönstren i brödrasällskapets stora sal. Trots protester och klagomål slutförde Axel von Rosen sitt palatsbygge och någon gång i början av 1670-talet stod det klart. Vem som ritade huset är inte känt.
Axel von Rosen hann inte glädja sig särskilt många år åt sitt fina barockpalats. Han avled 1679 och begravdes i Olaikyrkan i Tallinn 1681. Huset ärvdes av hans minderårige son Bengt Gustav von Rosen vars dotter i sin tur fick huset i arv. Vid slutet av 1700-talet såldes fastigheten till viceamiralen Palaenskoy och byggnaden kom att användas som amiralitet. Under de decennier som därefter följde bytte huset ägare flera gånger och varje innehavare genomförde radikala ombyggnadsarbeten. Med tiden ändrades även husets inre så pass mycket att dess ursprungliga 1600-tals karaktär gick helt förlorad.
Under den sovjetiska tiden var statens lokförarskola förlagd till von Rosens magnifika palats. Någon särskild hänsyn till byggnadens kulturhistoriska värde tycks skolan aldrig ha tagit, åtminstone inte om man betänker hur där såg ut då svenska staten tog över kontraktet för fastigheten den 1 januari 1992. Ett enda rum visade sig emellertid, sedan en provisorisk vägg tagits ner, bära spår från barockens tidevarv. Det var den stora salen två trappor upp som antagligen en gång varit palatsets festsal. Salen skiljer sig från de intilliggande rummen genom att den har en betydligt högre takhöjd. Därför beslutades att man, så långt det var möjligt, skulle ge denna sal karaktären av ett barockrum. Ett mönsterlagt trägolv av breda tiljor lades in. Väggarna lämnades obehandlade och taket fick en enkel stuckdekor vars förebild hämtades från ett 1600-tals palats i Stockholm. En serie stolar klädda med skinn har nytillverkats efter en gammal modell.
Byggnadskomplexet inrymmer idag ambassadens kansli och ambassadörens residens. Ambassaden flyttade in på den nuvarande adressen år 1994.
(Förkortat från Hans Lepps bok Kort vägledning till svenskminnen i Estland, Tallinn 1994).
