Den internationella kvinnodagen som inföll igår dominerar min agenda just nu.
Det började redan i torsdags, då jag inledningstalade på ett webinarium organiserat av ILO om jämställdhetsaspekter på arbete hemifrån (intressanta fakta via denna länk https://www.ilo.org/ankara/news/WCMS_774339/lang--en/index.htm).
Samma eftermiddag talade min kollega, biståndschefen Malin Stawe, på ett on-line event som UNFPA arrangerade om barnäktenskap, också baserat på en färsk rapport. Och i bägge fallen är vi sen tidigare djupt engagerade genom två projekt som Sida finansierar genom vår ambassad.
Igår hade vi tagit på oss värdskapet för ett event, organiserat av UN Women, om kvinnor och diplomati - i samarbete med ett kvinnligt diplomatnätverk i Ankara som vår ambassad via vår medarbetare Anna Stina Svantesson har varit med om att återlansera. Naturligt ämne med tanke på Sveriges feministiska utrikespolitik.
Min kollega från Malta, ambassadör Theresa Cutajar och chefen för UN Women Asya Varbanova tillhörde inledningstalarna (och jag sade några ord själv också). Sen hade vi med oss ett 30-tal unga kvinnor - och några män - som kunde lyssna och ställa frågor via Zoom.
En jättebra dialog blev det trots alla tekniska utmaningar. Det är ju inte helt lätt att sitta i en panel och samtidigt kommunicera med samtalspartners där några men inte alla syns på en skärm. Men det gick verkligen långt över förväntan, inte minst tack vare UN Women’s skickliga moderator Zeliha Ünaldi. Och dialogen sträckte sig långt bortom diplomatin: alltifrån unga kvinnor och ledarskap i vid bemärkelse till vikten av att nu accelerera arbetet för jämställdhet. Jag hoppas att vi kan skapa fler tillfällen till samtal av det här slaget. Vi hade verkligen mycket att tala om, och frågorna gick i bägge riktningar. Svaren likaså.
I söndags och igår fick jag en debattartikel publicerad på turkiska och engelska med särskilt fokus på män och jämställdhet: https://www.hurriyetdailynews.com/engage-men-for-gender-equality-op-ed-162950. Det är ett tema som vi redan har arbetat en del med tillsammans med turkiska partners, och det ska bli mer av det framöver har vi tänkt. Våra kolleger på generalkonsulatet i Istanbul höll för övrigt en paneldiskussion just på det temat igår.
Och så på torsdag denna vecka: ett frukostsamtal med turkiska kvinnorättsaktivister i residenset. I liten skala förstås med tanke på pandemin – men ändå. Det är oerhört inspirerande och lärorikt att möta och arbeta med dem. Vi har en lång historia av stöd till kvinnorörelsen bakom oss och kommer absolut att fortsätta så.
När jag bläddrar tillbaka i kalendern så frapperas jag av att det, pandemin till trots, ändå är väldigt mycket som händer. Rätt mycket on-line förstås. Jag deltog i februari i en veckolång kurs för svenska ambassadörer – utmärkta halvdagsprogram som gav utrymme för andra aktiviteter både före och efter. En helt annan typ av aktivitet var ett Business Sweden webinarium med gruvsektorn som tema – och med svenska hållbarhetslösningar i fokus. Jag är verkligen ingen expert på den frågan, men ambassaden var medarrangör och det var spännande både att få inleda och lyssna.
Jag har varit på presidentpalatset två gånger på ganska kort tid. Först för ett symposium om klimatfrågan och sen häromdagen för presidentens presentation av Turkiets nya handlingsplan om mänskliga rättigheter – ett område där det finns väldigt mycket att göra och där EU och Sverige och är djupt engagerade. Den viktigaste frågan nu är förstås vad som kommer att hända och förändras i verkligheten.
Den gångna helgen fick en lite annorlunda karaktär än vanligt. Flera pandemirestriktioner har ju nu lyfts – lite olika i olika provinser beroende på smittspridningen. Min fru Karin och jag tog en långpromenad på nästan tre timmar upp mot Ulus och tillbaka. Väldigt skönt både för att det var utmärkt motion och för att vi kunde röra oss fritt. Jag tog en längre joggingtur på söndagen i samma anda.
Smittspridningen har ju dess värre vänt uppåt en del igen, så vi får se hur restriktionerna utvecklar sig. Statistiken är en påminnelse om pandemin inte är över. Vi måste alla fortsätta vara försiktiga.
Till sist – en uppdatering om våra kommunikationskanaler. Vi på ambassaden har nu aktiverat vårt Instagram-konto, så ni är alla varmt välkomna att följa oss där. https://instagram.com/swedeninankara?igshid=cw1dgz5ej672
Vidare har jag själv öppnat ett officiellt Facebook-konto, där jag kommer att skriva så regelbundet jag kan. https://www.facebook.com/SwedishAmbassadorTurkey/
Ambassadens konto förblir förstås det viktigaste, men jag ska försöka spegla det jag gör så gott det går – och lite mer personligt.
Bästa hälsningar
Staffan Herrström
Ambassadör
