Våren har kommit till Ankara, åtminstone kändes det så när jag tog en promenad vid lunchtid igår. Det var lätt att njuta av solskenet. Lite blandade känslor fick jag ändå, när jag vet från turkiska kolleger att det borde vara vinter fortfarande. Jag har ju inget att jämföra med. Men torkan är uppenbarligen också ett stort problem. Klimatförändringen märks – och oroar.
Promenad förresten. Att gå uppför Cinnah Caddesi runt Atakule är ingen avkoppling precis, mer som ett rejält motionspass. Men som sådant är det inte dumt alls. Det blir lätt för mycket stillasittande i dessa coronatider. Jag har testat att springa uppför Cinnah hela vägen några gånger. Säkert jättebra för konditionen men extremt jobbigt. Lite trevligare att springa i andra riktningen där lutningen är lite mer blygsam på hemvägen.
Min fru Karin och jag tillbringade väldigt lugna och avkopplande jul- och nyårshelger här i Ankara. Det finns väldigt mycket vi skulle vilja se och uppleva i Turkiet, men det får förstås vänta tills pandemin börjar klinga av. Lyckligtvis har smittspridningen avtagit enligt den officiella statistiken sen den andra vågen kulminerade i november-december, men faran är ju inte över än. Hålla i och hålla ut är det budskap vi brukar höra i Sverige, och det passar bra här också.
Det blev lite grand av en rivstart för mig när nyårshelgen hade passerat. Jag fick tillfälle att avlägga artighetsbesök både hos utrikesminister Mevlüt Çavuşoğlu och hos presidentens chefsrådgivare Ibrahim Kalın – utmärkta tillfällen att stärka de officiella svensk-turkiska relationerna och att diskutera politiska frågor som är viktiga för Sverige och för Turkiets förhållande till EU.
Veckan därefter hade presidenten och utrikesministern ett större möte med alla EU-ambassadörer i Ankara, där jag också deltog – viktigt inte minst i ljuset av de positiva budskap om reformer och EU-närmande vi nu ofta hör från Turkiet. Vi följer noga både vad som sägs och vad som sker i praktiken. EU:s stats- och regeringschefer ska diskutera EU:s relationer till Turkiet igen i slutet på mars.
Det går lite långsammare att knyta kontakter när man anländer som ny ambassadör under en pandemi, men jag fortsätter förstås så mycket jag kan och på de sätt som fungerar och är säkra. Ett exempel på det är det Skype-möte med svenska företag på plats här i Ankara som jag och mina medarbetare Magnus Collett och Ipek Erel hade förra veckan. Väldigt intressant och välkomnande. Nästa vecka har jag blivit inbjuden till Svenska handelskammaren (SCC) – också digitalt naturligtvis – vilket jag mycket ser fram emot.
En ny erfarenhet från förra veckan var det stora, veckolånga möte som UD varje år arrangerar för alla svenska ambassadörer runt om i världen och våra kolleger på hemmaplan. Den här gången skedde det för första gången i virtuell form, vilket fungerade förvånansvärt bra. Jag är djupt imponerad av hur välorganiserat det var och hur inspirerande det blev. I slutändan vill man förstås träffas på riktigt också, inte minst för de informella kontakterna, småpratet i kaffepauserna, mötena vid sidan av – och det får vi hoppas på till 2022. Men för den här gången, alldeles utmärkt.
De senaste dagarna och veckorna har vi annars ägnat oss en hel del åt planering, det gör man ju ofta så här i början på året. Vi samordnar oss noga med generalkonsulatet i Istanbul – generalkonsul Peter Ericson och hans kolleger. Och det känns som om vi både kompletterar och inspirerar varandra, precis som det ska vara. Vi har mycket gemensamt på flera områden: främjandet, utvecklingssamarbetet och det konsulära alldeles särskilt.
Apropå det konsulära: Jag såg att det hade varit nya jordbävningar utanför Izmir häromdagen, lyckligtvis utan dödsfall eller mer omfattande skador. Men det är ju en påminnelse om det som kan hända (och hände i höstas). Så tänk gärna på att det är bra att registrera sig på svensklistan, bra att ladda ner appen UD Resklar och att följa den information som ambassaden och generalkonsulatet i Istanbul lägger ut där och parallellt på vår hemsida, Sweden Abroad.
Vi har ett spännande år framför oss på många sätt. Ett av dem är att Sverige just har övertagit ordförandeposten i OSSE, världens största regionala säkerhetsorganisation. När jag skriver dessa rader lyssnar jag samtidigt på ett reportage från ett besök vår utrikesminister Ann Linde just nu avlägger i Moskva. Ordförandeskapet i OSSE är en viktig bakgrund till det. Och var ett centralt tema när hon besökte Ankara i oktober förra året.
Vi på ambassaden kommer förstås att knyta an till det. Vi kommer att arbeta mycket med den feministiska svenska utrikespolitiken, och med den demokratisatsning som regeringen initierade för ett par år sedan. Vi hoppas att regeringen i början av året fattar beslut om en ny strategi för vårt utvecklingssamarbete - den är på gång, det vet vi. Vi har också återstartat arbetet på att göra vår ambassad ännu ”grönare” än den har varit. Klimatfrågan står högt på Sveriges och EU:s dagordning, och vi ska förstås försöka leva som vi lär.
Turkiet har inte ratificerat Paris-avtalet än, men den nya Biden-administrationen har i alla fall påbörjat processen att ta USA tillbaka dit. Det finns mycket att bekymra sig för på den globala arenan – men alltså några ljuspunkter också som tur är.
Bästa hälsningar,
Staffan Herrström
Ambassadör
