Det börjar mörkna tidigt på kvällarna här i Ankara. Sverige har som bekant gått över till vintertid nu, så vi har två timmars tidsskillnad ett tag framöver. Här flyttar vi ju inte timvisaren i någon riktning, men att det är höst på riktigt går inte att ta miste på.
Jag hoppas ändå det verkliga vintervädret låter vänta på sig. Jag tycker om att vara ute och springa, och även om broddar går att använda när halkan är som värst, så vill jag gärna hålla kvar den här temperaturen så länge det går.
Jag har äntligen kunnat börja resa lite mer än tidigare. Den gångna månaden har innehållit ett besök i Istanbul och ett i Diyarbakir. Och den kommande månaden finns det en hel del i pipeline.
Jag är särskilt glad över att jag kunde komma iväg till Diyarbakir för ett fullmatat tvådagarsbesök. Det är förstås en väldigt annorlunda del av Turkiet än dem som jag har sett hittills, särskilt mot bakgrund av att det bor många kurder där – och vi har ju många svenskar som har sina rötter i den här delen av landet. Jag hade en lång rad möten, jag har tappat räkningen på hur många det blev till sist. Men ett av dem var med guvernören, ett annat med handelskammaren – och sedan hade jag förmånen att träffa både akademiker och representanter för det civila samhället.
Besöket i Istanbul var mitt tredje på två månader, denna gång mest ägnat åt intressanta akademiker och andra observatörer. Men jag fick också tillfälle att ta en båttur på Bosporen under helgen tillsammans bl.a. med min fru Karin. En fantastisk upplevelse trots det lite gråmulna vädret.
Jag var väldigt glad förra veckan när vi invigde utställningen Woodlife Sweden på CerModern här i Ankara i närvaro av ett 90-tal gäster. Jag ska direkt säga att den pågår ända till den 28 november, och jag kan varmt rekommendera ett besök. Fantastiska exempel på svensk modern arkitektur med trä som huvudsakligt byggmaterial – något som också starkt bidrar till miljömässig uthållighet och en minskning av byggandets klimatpåverkan. Vi har haft och har ett utmärkt samarbete med generalkonsulatet i Istanbul om detta: kulturrådet Mike Bode och hans kollega Asli Yurdunar. Och här i Ankara vill jag särskilt tacka vår medarbetare, Ipek Erel, som gjort ett jättejobb med att få allt att fungera.
Vi har nu upplevt några turbulenta dagar i anslutning till det uttalande som tio ambassader gjorde nyligen beträffande Europadomstolens utslag om frigivande av Osman Kavala. Sverige och övriga Europarådet har en dialog med Turkiet om dessa frågor, och ambassaden arbetar vidare som vanligt.
När jag bläddrar framåt i kalendern så är det en hel del som ligger framför oss före jul. Jag hoppas t ex komma iväg på några endagarsbesök utanför Ankara de närmaste veckorna. Vi arbetar med att planera hur vi på Sidas uppdrag ska genomföra den nya strategi som den svenska regeringen har antagit för reformsamarbetet med Turkiet. Vi har flera aktiviteter planerade i anslutning till Woodlife-projektet. Vi kommer också i vanlig ordning att uppmärksamma den internationella dagen mot könsbaserat våld den 25 november i nära samarbete med UN Women. Och någonstans därefter ska jag förstås återkomma med ett nytt månadsbrev.
Julen är ju sen inte så långt borta. Jag vet redan nu att min fru Karin och jag stannar i Ankara över helgerna, precis som vi gjorde förra året. Vi trivs här oavsett årstid.
Bästa hälsningar
Staffan Herrström
Ambassadör
