En legalisering innebär att ambassaden/UD intygar att en namnteckning och sigill/stämpel på en svensk handling är äkta samt i vilken egenskap undertecknaren har skrivit på.
En legalisering säger alltså ingenting om innehållet i handlingen. Efter det att handlingen legaliserats ska den vanligen också bestyrkas av den Utrikesministeriet i Serbien, som företräder det land där handlingen ska användas.
UD/ambassaden utfärdar inte apostille utan hänvisar till Notarius Publicus (se mer information längre ner på sidan).
Vilka handlingar kan UD legalisera?
Varje handling som ska legaliseras måste vara försedd med en stämpel, tjänstemannens namnunderskrift i original samt ett namnförtydligande.
Vilka dokument måste Notarius Publicus först bestyrka innan de kan legaliseras?
Apostille-stämpel
Sverige och Serbien har undertecknat Haagkonventionen vilket innebär att apostille-stämpel utfärdas på svenska handlingar som ska uppvisas inför serbiska myndigheter. I Sverige är det sedan 1 januari 2005 endast Notarius Publicus som utfärdar apostille.
När en handling försetts med apostille-stämpel är den undantagen från varje form av bestyrkande, det vill säga att inget ytterligare godkännande/legalisering krävs. En förteckning över länder som har anslutit sig till Apostillekonventionen finns på Haag-konferensens webbplats.)