En utlandsmyndighets skyldighet att bistå en frihetsberövad konsulärt varierar med hänsyn till omständigheterna. Om den frihetsberövade har nära anknytning till det land han eller hon vistas i, t.ex. genom att även vara eller ha varit medborgare i landet ifråga eller har nära anhöriga där, kan utlandsmyndighetens konsulära skyldigheter anses vara mindre omfattande och ibland dessutom försvåras eftersom den frihetsberövade i första hand anses vara medborgare i det aktuella landet.
När en utlandsmyndighet får kännedom om att en svensk frihetsberövats försöker ambassaden så snart som möjligt få direktkontakt med den frihetsberövade, helst genom besök. Det förutsätter dock att den frihetsberövade inte motsätter sig en sådan kontakt eller att det är uppenbart att den inte behövs. Om den frihetsberövade önskar det försöker ambassaden ordna regelbundna besök av en anställd vid utlandsmyndigheten eller från någon annan som myndigheten har förtroende för (t.ex. en honorärkonsul eller en präst). Hur ofta besöken kan äga rum beror på omständigheterna i det enskilda fallet och utlandsmyndighetens resurser.
Om den frihetsberövade önskar informera anhöriga om situationen kontaktar ambassaden UDs konsulära enhet om de anhöriga finns i Sverige. Om anhöriga boende i Sverige önskar information eller kontakt med den frihetsberövade ska de vända sig till UD, inte direkt till ambassaden.
Om den frihetsberövade anser sig vara i behov av kostförstärkning eller hygienartiklar, tar ambassaden reda på om det finns ett fängelsekonto dit anhöriga kan föra över medel.