Det har nu gått drygt två månader sen min fru Karin och jag landade i Ankara. Efter fem år som ambassadör i Thailand, Myanmar och Laos har jag fått ta över motsvarande uppdrag i Turkiet efter Annika Molin-Hellgren.
Det känns förstås som ett fantastiskt förtroende. Turkiet är ju ett land med en enastående rik historia och kultur. Och så betydelsefullt i så många dimensioner.
Till det ska läggas banden mellan våra länder.
Sverige och Turkiet har relationer som daterar sig tillbaka till 1600-talet. Vi har varit närvarande i Istanbul på samma plats som idag sen 1757. Här i Ankara etablerade vi vår ambassad jämförelsevis tidigt – med invigning av Mustafa Kemal Atatürk och dåvarande kronprins Gustav Adolf i oktober 1934.
Och kanske ännu viktigare: Det är så många och täta mellanfolkliga band som förenar oss. 150 000 svenskar beräknas ha sitt ursprung här. Och många av er som läser detta bor i Turkiet hela eller delar av året.
Jag har arbetat med och i olika delar av världen. När jag var Östeuropachef på Sida i många år så var Balkan ett av mina viktigaste ansvarsområden, och jag var ambassadör i Polen i fyra år vilket inte minst gav nyttiga insikter i EU-relaterade frågor. De senaste åren har jag dock arbetat med Sydostasien, så jag har förstås en hel del att lära här och nu.
Språket hör dit. Jag ska ha min sjuttonde lektion i turkiska om några dagar. Utmanande och roligt på en gång. Det är i ärlighetens namn svårt att memorera många ord eftersom de är så olika våra egna. Samtidigt är det en speciell känsla när man långsamt börjar känna igen lite här och lite där. Med betoning på långsamt…
Vi är tre nya utsända på ambassaden nu. Förutom jag själv: Annika A Johansson från Sida på utvecklingssektionen och Anna Stina Svantesson från UD på sektionen för politik och främjande.
Vi fick en rivstart efter semestrarna med ett mycket lyckat besök av utrikesminister Ann Linde till Ankara i mitten av oktober, det första i sitt slag på nio år. Vi behöver en regelbunden politisk dialog med ett så viktigt land som Turkiet. Och det är extra betydelsefullt nu, när Sverige vid årsskiftet ska ta över ordförandeskapet i den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE. Vi är väldigt glada över att besöket gick att genomföra, inte minst i dessa corona-tider.
Pandemin sätter fortfarande sin prägel på det mesta i vardagen. På ambassaden arbetar vi i två team för att kunna upprätthålla rätt typ av social distansering. Halva veckan är ena teamet på plats, halva veckan det andra. Det har fungerat bra så här långt. Men det tar förstås längre tid att träffa och lära känna nya kontakter, både de turkiska och de internationella, och jag står i kö för att få lämna mina kreditivbrev till president Erdogan. Det är många nya ambassadörer i Ankara den här hösten.
Jag kommer att skriva mer om ambassadens aktiviteter och planer, när vi har kommit lite längre i planeringen för nästa år, men en viktig del av vårt arbetssätt kommer att vara en nära samverkan och samordning med generalkonsulatet i Istanbul. Liksom med Business Sweden-kontoret där.
Jag tror att vi alla blev väldigt tagna av den stora jordbävningen i Izmir i fredags. Siffrorna på döda och skadade har växt för varje gång nyheterna har uppdaterats. Vi har som många andra länder framfört våra kondoleanser på Twitter (och det har noterats av regeringen, det har vi sett).
Pandemin sätter sina gränser för vad vi kan göra som ambassad just nu. Samtidigt ska det betonas att den konsulära verksamheten både i Ankara och Istanbul har upprätthållits under hela perioden. Svenskar i Turkiet är förstås alltid välkomna att vända sig till oss för stöd. Öppettider och annan viktig information finns på hemsidan, och vi uppmuntrar alla att anmäla sig till svensklistan.
Mycket i vårt arbete får nu en tid ske digitalt. Följ gärna ambassaden (och generalkonsulatet) på Facebook och Twitter. Som ni kanske såg engagerade vi oss t ex nyligen i den plastfria vecka som alumniföreningen för turkar som har studerat i Sverige arrangerade häromveckan.
Så småningom ska ändå andra tider komma. Jag ser verkligen fram emot att resa mycket i Turkiet – lära känna landet utanför storstäderna. Kunna träffa större turkiska grupper på vårt residens. Besöka svenska företag – och allt annat som hör till vardagen för oss på ambassaden.
Bara två månader har gått. Flera år ligger framför oss.
Bästa hälsningar
Staffan Herrström
Ambassadör
