Ambassadör Staffan Herrströms månadsbrev

Photo: Thomas Engström

Vi fortsätter att leva i en tid, olik allt annat som jag tror de flesta av oss har upplevt. Covid-19 pandemin sätter djupa spår i våra samhällen. Medicinskt, mänskligt, socialt och ekonomiskt. 

Det är svårt att förstå att det bara är fyra månader sen det nya decenniet började. Det fick en helt annan inledning än någon då kunde föreställa sig. 

När jag skrev mitt förra månadsbrev hade Thailand just infört nattligt utegångsförbud, och en rad andra restriktioner trädde successivt i kraft (inklusive inreseförbudet som vi får leva med ytterligare nästan en månad). 

När jag skriver dessa rader har de första lättnaderna införts i en process av ett stegvis öppnande. Jag upplevde själv något av detta igår, när jag kunde ge mig ut och springa i Lumphini-parken för första gången på många veckor. Man var tvungen att ha mask på sig inne i parken, och det gick även om andningen kändes lite tyngre än vanligt. Och det var det verkligen värt. Så avkopplande och skönt. 

Men det är förstås enormt viktigt att fortsätta vara försiktig, följa myndigheternas regler och råd. Vi har sett i andra länder att smittan har kunnat komma tillbaka. Regeringens besked här är som bekant att de kommer att utvärdera utvecklingen var fjortonde dag och se om fortsatta lättnader är möjliga. Och ambassaden försöker efter bästa förmåga – som många säkert har sett – att informera på ambassadens hemsida, Facebook och UD Resklar om vilka restriktioner som gäller nationellt och i de olika provinserna.  

Ambassaden fortsätter att arbeta ungefär på samma sätt som hittills – i skift och i hög grad hemifrån – även om vi nu har återgått till normala telefontider. Pandemins första veckor fram till slutet av april innebar en enorm anspänning, framför allt för de team som arbetar med konsulärt stöd och med kommunikation. Och många medarbetare från andra verksamheter blev också engagerade i detta. Det var verkligen ett teamarbete i ordets bästa bemärkelse. 

Sveriges sätt att hanterapandemin har väckt uppmärksamhet på flera håll i världen, så också i Thailand. I början fanns det en del missförstånd i publiciteten i en del länder, men bilden har successivt blivit mer nyanserad. Jag fick själv tillfälle att försöka bidra till det i en intervju med Thai PBS för ett par veckor sen (länk här: https://m.youtube.com/watch?feature=youtu.be&v=vIoJCotDgE4). 

Talmannen i parlamentets relativt nyvalda representanthus, förre premiärministern Chuan Leekpai, var mycket intresserad av denna fråga, när jag fick tillfälle att avlägga ett artighetsbesök hos honom för snart två veckor sen. Men vi hade också mycket annat att prata om. Jag hoppas verkligen på ett närmare utbyte mellan våra parlament och valda parlamentariker under åren som kommer.  

Jag brukar avsluta de här månadsbreven med några rader om vad som ligger framför ambassaden – och mig själv – den närmaste tiden. Så inte idag. Allt är ju fortfarande så osäkert. Jag kan bara hoppas att vi vid nästa månadsskifte ska ha sett ett skifte också i pandemin. I smittspridning, dödsfall – och den fattigdom som följer i virusets spår.  

Jag vet att många svenskar runt om i Thailand är väldigt engagerade i insamlingar och hjälp till thailändare som drabbats av pandemins effekter. Solidaritet, det är så vi tar oss igenom prövningar av det slag vi alla upplever nu. 

Bästa hälsningar
 

Staffan Herrström
Ambassadör