Kan ett framtida vapensystem, autonomt eller styrt av artificiell intelligens, bli så pass litet att det egenhändigt kan ta sig in i en människas kropp och utföra sitt uppdrag – utan att offret märker det? Teknologiframsteg inom miniatyrisering, artificiell intelligens och autonoma vapensystem ger upphov till enorma etiska frågeställningar för doktrinutvecklingen, när teknologierna kombineras. Samtidigt ställer nya säkerhetsutmaningar från terrorism, subversion och cyberattacker nya krav på OSSE-ländernas doktrinutvecklare, då det kontemporära slagfältet ständigt förändras. Generallöjtnant Kim Jäämeri från finska försvarsledningen, generalmajor Aleksandr V. Serzhantov från ryska generalstabsakademin och överstelöjtnant Jonas Lind från Försvarsmaktens högkvarter presenterade olika perspektiv på militär doktrin under onsdagens säkerhetsdialog i Forumet för säkerhetssamarbete.
Generallöjtnant Kim Jäämeri, strategichef vid den finska försvarsledningen, inledde sin presentation med att betona betydelsen av teknologiska framsteg inom detektion, miniatyrisering, artificiell intelligens och autonoma samt obemannade vapensystem för doktrinutvecklingen. Där skogen tidigare erbjöd ett gott skydd mot upptäckt, kan dagens och framtidens system med stor precision upptäcka mänskliga avtryck även i mycket kuperad terräng. Förfinad miniatyriseringsteknologi har lett till att vi idag har mikrochips mindre än udden av en tändsticka, samtidigt som utvecklingen av artificiell intelligens och autonoma vapensystem är på stark framväxt. Om man skulle kombinera dessa teknologier skulle det omedelbart uppstå en stor mängd etiska utmaningar, mot bakgrund av de potentiella implikationer sådan teknologi skulle kunna ha på såväl militärer som civila. Sannolikt är det inte en önskvärd utveckling med framtida vapensystem, autonoma eller styrda av artificiell intelligens, som egenhändigt kan ta sig in i människas kropp utan att offret märker det, konstaterade Jäämeri.
Generalmajor Aleksandr V. Serzhantov, professor och chef för centret för militärstrategisk forskning vid den ryska generalstabsakademin, noterade inledningsvis att trots nationella säregenheter så delade många av OSSE-länderna liknande säkerhetsutmaningar, vilka bland annat innefattade cyberattacker, ökade illegala migrationsflöden och en intensifiering i terrororganisationers aktiviteter. Rysslands militära doktrin är av ”fredsälskande” karaktär och syftar till att avskräcka aggressioner mot Ryssland och dess allierade, medan militärt våld är en extrem sista utväg, underströk Serzhantov
Samtidigt innebär Natos suspendering av det praktiska samarbetet med Ryssland, USA:s utbyggnad av ett globalt missilförsvarssystem, Nato-övningar och förstärkning av Natos förmågor vid Rysslands gränser en utmaning mot den globala maktbalansen och utgör hot mot Rysslands nationella säkerhet. ”Vårdslös” användning av sanktionsverktyget och av demonstranter för att omkullkasta folkvalda regimer gav upphov till ”okontrollerad massmigration”, som överflödade Europa och påverkade den regionala säkerheten. Samarbete med Ryssland kring dessa utmaningar skulle öka säkerheten i hela Europa, avslutade Serzhantov.
Överstelöjtnant Jonas Lind, strategiplanerare vid Försvarsmakten, gav en översikt över det svenska arbetet med doktrinutveckling, i ljuset av den förändrade säkerhetssituationen i Sveriges närområde och omläggningen av den försvarspolitiska inriktningen. Sveriges geografiska läge, mitt emellan Nato-länder och icke-Nato-länder, innebar en viss typ av utmaningar, medan andra utmaningar kom från den moderna krigföringens breda gråzoner. ”När är det en väpnad attack på Sverige, när övergår det från att vara olaglig verksamhet till att bli en aggression mot Sverige?”, frågade sig Lind retoriskt.
Lind berättade vidare om Sveriges arbete med att bygga en stark avskräckningsförmåga, som ytterst skulle avskräcka en möjlig aggressor från att attackera Sverige. ”En attack mot Sverige ska vara mycket kostsam”, konstaterade Lind. Sverige vill i första hand undvika krig, men om en attack eller aggression ändå inträffar ska Sverige snabbt kunna möta aggressorn för att skapa tid och manöverfrihet.
